... här kommer vi!

Nu har vi fått det bekräftat, vi är uttagna till Svenska Landslaget i IPO och kommer åka till Belgar VM (FMBB) i Italien, 3-6 maj 2012. 

Även om vi har anat att vi skulle bli uttagna är det alltid skönt att få det bekräftat. Ska bli sjukt roligt att tävla VM igen .Denna gången känner jag mig säkrare i allt. Farre har blivit två år äldre och lite mer balanserad. Så det ska bli  riktigt roligt. Hoppas vi förbättrar vår förra prestation, det vore roligt. 
Vi har hittat en mysigt boende till ett bra pris, en vecka efter VM ska Andreas och jag semestra i Italien och bara njuta av landet, varandra och av erfarenheterna. Kan inte bli bättre =) 

Lilla Ess kommer vara hos mamma och bli bortskämd när vi åker ner. Skönt att bara ta med Farre ner.

Nu blir det till att jaga sponsorer, hmmm... alltid lika svårt. Är ju inte speciellt duktig på det heller... vet lixom inte hur man skriver en sponsoransökan/förfrågan eller vad det nu kan heta. Men det blir till att försöka iaf.

Ha det gott
Kramar 

     

Ibland springer man på godhjärtade människor i världen. Människor man aldrig träffat utan av en slump springer på och som vill hjälpa till. 
Precis detta har nyss hänt.

Vi ska ju till Italien... och tävla. Tänkte dessutom försöka passa på att ha ngr dagars semester efter VM. Men hitta ett boende till överrenskomliga priser och som tillåter hund har varit ett hel***e. Hittade ett hotell i Rom som tillät hund = 22,000 kr. JIPPI!... NOT!! Inte helt ok. Hittade ett hotell för 14.000 kr, men då var det betalning direkt vid bokningen av hela summan. Dem pengarna har inte jag på kontot just nu, så det sket sig. Vi har haft funderingar på om man ska hyra en husbil.... eller inte.. Vad sägs om 8000:-/vecka (vi ska vara borta i två) alltså 16.000 kr i husbilshyra P L U S.. 20 kr/körda mil. Ja, men tjenare. Det är drygt 270 mil enkel resa till Italien och där vi ska vara + allt man säkert kör där. Räknade på att det skulle hamna totalt på en 30,000-35,000 kr totalt. Helt galet.

MEN... så hittade jag på blocket annons om lägenhet i Italien som hyrdes ut. Jag mailade dit och förklarade vart jag ska och varför, att jag har hund med mig och vilka datum det gäller. Får svar redan dagen efter från en fantastisk människa, Rose-Mary. Lägenheten hon hade låg ganska långt ifrån där vi ska vara, men hon har en bekant som äger ett B&B i en stad/by som heter Nemi som inte ligger så långt ifrån där vi ska vara. Jag fick denna kvinnans hemsideadress och hittade där hennes kontaktuppgiften. Mailade henne, Maria, samma fråga och får svar några timmar efter. Hon har plats för oss under den perioden vi ska vara iväg, ett dubbelrum med kokvrå utanför rummet. Hon har dessutom två dubbelrum på samma våning, så nu kan K och M oxå bo där så delar vi kokvrån. Så allt löste sig tillslut, för en massa mindre pengar.

TACK Rose-Mary http://www.holiday4u.se/ och TACK Maria http://mammamaria.org/ för att ni hjälpt oss och fixat det så bra. Kanske rent av måste passa på att gå en Italiensk matlagningskurs när jag ändå bor hos Maria. Verkar helt fantastiskt. 

Lovar att blogga om upplevelsen när jag/vi är iväg.

Så ibland springer man på människor som är hjälpsamma och bara är sådär fantastiska.

Kramar

     

... eller Jacobson's organ som det oxå heter. Vad är det? Jo, det är ett organ som sitter i nosen på bland annat våra hundar.

Såhär kan det beskrivas;

Hos många ryggradsdjur andas feromonerna in genom näsan och uppfattas omedvetet i VNO (VomeroNasalOrganet), som är ett speciellt luktorgan i näshålan. Efter det att feromonerna har känts av skickas signaler till hjärnan, som i sin tur kan påverka insöndringen av hormoner. Till exempel kan insöndringen av de manliga och kvinnliga könshormonerna, testosteron respektive östrogen, påverkas starkt. Hormonerna kan hos djuren sätta igång en känsla eller process i kroppen: lust, samhörighet eller förberedelse för flykt. Hos många ryggradsdjur är VNO ett välutvecklat organ av stor betydelse. Men feromoner kan hos ryggradsdjur också registreras av den vanliga luktslemhinnan. 
Källa: http://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Feromon.html

Hur kom jag in på detta då? 
Jo, Farre är (i mitt tycke) en mycker duktig spårhund. När vi i träning filmat honom och tagit fotoserier, har vi upptäckt att han slickar i sig spåret. Det gör han alltid. Varför gör han det? Det har blivit en stor och viktig fråga för mig. Gör hundar sådär? Varför gör dem det? etc. Har frågat mina vänner om deras hundar gör likadant, men ingen har sett det eller tänkt på det. Men hos Farre är det väldigt tydligt.

Bestämde mig för att nysta i frågan och ta reda på just varför. Frågade två etologer, Per Jensen och Runar Naess om dem hört talas om det eller vet ngt om det. Per skrev i ett mail att han inte visste så mkt om det och det har väl inte forskat på just det i den situationen. Men, både Per och Runar har varit eniga om att det handlar om detta Jacobson's organ. 

Hur fungerar det då?
Jo, Farre använder tungan för att spåra upp doftmolekyler (feromoner). I munnen värms dessa upp och avger då MER information än det som bara kommer genom näsan. Hundarna pressar upp dessa doftmolekyler upp genom munhålan till Jacobson's organ (det fungerar lite som en vakumpump). Jacobson's organ är som en slags kanal mellan munhålan och den inre delen av nosen. Väl där bearbetas informationen av hjärnan.

Alltså, Farre diskriminerar ut mer dofter än dem får enbart genom nosen. Helt makalöst fascinerande i mina ögon. Hundarnas luktsinne är ju inte speciellt dåligt direkt redan innan. Att då ändå välja att snoka lite hårdare är ascoolt. 

Det finns många djur som använder sig av liknande principer (bla häst och människa) men vargen och hunden använder sig av tungan för att beröra objekt eller i detta fall spåret. 

Jag tycker detta är skithäftigt, skulle vilja läram ig allt om det. 

Är det ngn av Er som eventuellt läser denna blogg som hört talas om det? Har ni eller har ni haft hundar (el andra djur) som gör likadant? Hoppas på många reflektioner av detta beteende. 

En av föreläsarna på ADVENTure Dog Conferens pratade om just detta fast angående feromoner som utsöndas när hundarna är stressade, lugna etc. Men det är alltså samma princip. 
Den föreläsaren berättade också något lite trist...*S*... När vi kommer hem till hunden efter jobbet så vill hunden hälsa och pussas och blir ju överlycklig att vi äntligen är tillbaka. Men se ni... där hade vi FEL. Hunden slickar och nosar frenetiskt för att fånga just feromonerna vi har på oss, trycka upp dem med "vacumpumpen" för analys och detta enbart för att på så sätt ta reda på ALLT vi gjort och vilka vi träffat etc. Så det där med att träffa andra hundar och vara "otrogen" är ju dömt att misslyckas. Vi kommer alltid bli påkommna  

Visst är det intressant? 

Men nu är det dax att börja fira jul. Hela flocken är nu samlad nere i Kalmar hos min mamma. Mamma, min bror Robban, hans flickvän Linda, min Andreas, gammelgubben Zebbe, Farre och lilla Err är på ett och samma ställe. Det kommer bli en lugn och harmonisk jul. Superskönt. Tror inte det är ngn av oss som känner ngn julstress. Jo, mamma gör nog det, hon vill ha det skinande rent. Går väl sådär.... med alla dessa människor och hundar här. Hon har brutit en tå och kan knappt gå (bra julrim?), hon har fått falsk ischias, en frozen axel, högt blodtryck och diabetes. Allt på en gång, men trots det, vill hon städa. Ni förstår säkert hur bra det går. Vi andra tar det med ro :p
Skönt att vara hemma och träffa vänner och familj, det är så sjukt skönt. Min bror är världens bästa, så han rastar hundarna varje dag, så jag kan ladda batterierna och få ta det lugnt. Han är verkligen BÄST! Vilken julsemester jag har =)

Hoppas ni ALLA får en härlig, lugn jul. Vi kommer "ses" igen till nästa år. 
Massa kramar från flocken Ljunberg och co.

     

Här sitter jag nu och bloggar... sitter i min nya fungerade massagedyna. Bästa skönaste dynan ever... kan flytta till den. Kan bo här mest hela tiden.
Annars är jag precis hemkommen från årets ADVENTure Dog Conference som i år hölls i minne för Per-Erik Sundgren och hans oerhörda arbete för svensk avel. Ämnet var uppfödning och genetik. TACK BIRGIT C som bjöd med mig på konferensen. Superroligt att få följa med och lyssna på bra föreläsare och superkul att få träffa dig igen.

Måste säga att jag tyckte det var intressant, enda trista är att varje föreläsare hade bara 20 minuter på sig. Så man var lixom bara och smakade på ämnen och vissa var så oerhört intressanta att jag gärna suttit och lyssnat hur länge som helst. Ska gå igenom mina anteckningar senare och kanske lägga ut ngt/ngr saker som det pratades om.

I torsdags fick jag fara akut till Ultuna... Lilla älskade Ess käkade råttgift. Men jag upptäckte henne och fick ut allt, men iom att man inte vet OM hon han svälja ngt.. och gjorde hon det... HUR mkt har hon svalt. Det va sjukt jobbigt och jag mådde piss. Åkte dit iaf och kräkte henne.... syntes ingenting i kräket. Så det beslutades att man skulle behandla henne för förgiftning för att ta det säkra före det osäkra. Hon ska nu äta K-vitamin i 7 dgr och måndagen den 12/12 ska jag på återbesök och ta blodprov för att se om hon blöder invändigt. Men än så länge har vi inte sett blod i bajset, från nosen eller plötsliga hältor som flyttar lite här och där. Det har inte heller synts ngr turkosa småbitar i bajset. Så jag tror jag fick ut allt. Men det är sjukt läskigt. 

Ess har nu även blivit svensk medborgare... så välkommen till Sverige lilltjejen. Ett tips Ess... här äter vi varken strumpor, sitt eget bajs eller råttgift utan här i Sverige äter hundar riktig hundmat. SÅ du behöver inte bli mätt genom märkliga saker. 

Nä, nu blir det väl att sätta tandpetare i ögonen för att hålla ögonlocken öppna... sen får jag nog börja fixa mat till denna sk. familj.... 

Ha det gott.... vi hörs och störs

     

Nu var det ett tag sedan jag la ett långt långt spår till Fluff. Blir lixom antingen ett lååååångt spår med raksträckor eller ett tekniskt spår med vinklar. Men fan vad dålig jag kan vara på att göra ett både och spår. När Farre är van vid dessa låååååååånga rakor tuffar han på och "glömmer" tänka, och då kan han gå över vinklarna och strula. Och lägger jag ett med massa vinklar efter, strular han i vinklarna för att han nästan "förväntar" sig ett lååååångt spår.

Så idag la jag ett spår i repris, dock lite kortare än första gången. Men man kanske inte ska dra på 2000 steg bara sådär. Det blev idag 1357 steg långt. 7 föremål, 5 snusdosor, 16 sträckor och 15 vinklar. Han jobbade sjukt bra min plutt. 

Ess fick ett rakt spår på 110 steg totalt. En snusdosa på 60 steg och en i slutet. Hon är riktigt riktigt duktig den lilla skabbräven.

Ritade upp spåret i ett word-dokument, men det blev ju inte sparat som en jpeg fil och då går det inte lägga upp det här i bloggen. Får ta kort på ritningen och komplettera detta inlägget senare.

Jaja, nu ska jag få i mig lite käk. Men vi hörs och störs

     

Va precis inne på www.dogmatix.se och kollade kvallistan till Bruks- och IPO SM 2012. Det var helt klart en härlig bild jag såg. Se själva =)

Kvallista för IPO

 Hund Förare Res1 Res2 Medel 
1GRÅMANNS RASKO Schäfer GÖRAN ERMAN Kalmar BK SM-VINNARE 2011
1ULLHEDENS PHAROS Belgisk vallhund, tervueren CAMILLA LJUNGBERG
Svenska Schäferhundklubben 286. 00286. 00286.00
2COMPLETT'S VIGGI Belgisk vallhund, malinoisMARIA FREDIN
Karlskrona BK 285. 00284. 00284.50
3IMZEDRIFT'S INDEX SchäferANNIKA KRISTENSSON
SBK:s Malmö-Avdelning 284. 00283. 00283.50
4VANDALENS KULAN Belgisk vallhund, malinois PATRIK KARLSSON
Karlskrona BK 289. 00275. 00282.00

     

Jag är med i Buzzador, ett ställe där man går med och gratis (eller till kraftigt reducerat pris) får prova produkter av olika slag. Oftast får man en stor produkt och massa små provförpackningar att ge ut till sina vänner och bekanta. Denna gång har jag provat OBH Nordicas välmående paket med en massagegrej man kan placera vart som helst på kroppen, en spikmatta, en SPA-lampa och en massagedyna. Tyvärr var massagedynan trasig och fruktansvärt obehaglig att sitta i. Klagade på den och fick svar med vändande post att dem skickar en retursedel och så får jag en ny.Men den jag hade var slut, så jag får en mer exklusiv massagedyna. Jag får hem denna:  

Så det kommer ju bli hur skönt som helst =)  
Annars e det helt ok. Ess har i lek med en av min grannes Chihuahuor skadat Gustaf. Han fick två brutna revben och riskerar att få en punkterad lunga. Det känns inge roligt alls... fy fan. Jag har inte sedan i våras tagit Farre genom entrédörren utan vi går in och ut genom groventrén och jag LOVAR, det kommer vi fortsätta göra. Inga fler träffar mellan mina och dem små. Även om det är en olycka och även om leken gick överstyr känns det så sjukt hemskt. Så det lär aldrig mer bli ngr röj på gräsmattan för mina hundar.. Aldrig mer! 

Nä, nu lite tv-tittande och hänga tvätt och fylla diskmaskinen. Jag har ju typ blivit hemhjälp. Jaja... 

Kram på er ALLA

     

Just nu känns det lite som om jag krälar i leran på botten... 

Åkte på ett ordentligt skov för ett tag sedan, det är första riktiga skovet som ledde till sjukhusbesök och att jag blev inlagd på flera år. Tror sista gången var när jag fortfarande pluggade i Uppsala, alltså runt 2003-2005. Det är svårt att ta sig upp efter detta skov. Det var ganska länge efter jag kom hem från sjukan som det var stesolid och morfin varannan - var tredje timme för att inte fortsätta krampa.Nu äter jag inte det längre, men får äta annat nästa på klocka för att hålla allt i chack. Skitjobbigt rent av !! Tränade och tävlade på ändå och efter sista tävlingen i Norsborg när vi fick så pass bra poäng så det räcker till FMBB 2012 och till IPO SM 2012 gick luften ur mig totalt. Sov hur länge som helst... alltså i dagar, har haft huvudvärk i flera flera dagar oxå. Inte nog med det... den där depressionen har sagt HALLÅ jag är heeeemmaaaaa! Nu har jag ökat anti-depressiva tabletterna så jag kanske landar och får en chans att andas och komma igen. Så jippi!! 

Igår matade jag dessutom min grannes Chihuahuavalpar på ngr veckor och släppte även ut hennes andra hundar så dem fick kissa, då hon själv fått åka till Ultuna akut med valparnas mamma som var på väg att stryka med. Sagt och gjort... tittade på medan Ess och lilla Gustaf röjde och hade hur kul som helst. Vips skrek han till av bara helvete och Ess stannade upp och kollade "va hände". Gustav skrek lite till och kunde inte gå på vänster framben. Helvete tänkte jag.... men jag tog upp honom och kände igenom honom och det ömmade precis på oanvsidan till höger om skulderbladet. Lilla plutten hade blivit skadad. La honom på en filt och då försökte han gå på benet, så jag tänkte att det nog inte var så farligt. Lockade in resten av hundligan och räknade in dem.... HELVETE en brun var borta! Ringde grannen och berättade vad som hänt. Då var hon påväg hem så om den bruna gömde sig ute, så skulle den ju komma fram när hon kom hem. Och lille Gustaf, han mådde nog bra, det var nog inte så farligt. När jag skulle gå in till valparna låg det en hund där och vaktade dem för sitt liv... så hon högg sig fast i min fot och där hängde hon och var jättesur. Tur jag inte har ngn känsel.

Jag åkte iväg och gjorde ärenden och när jag kom hem gick jag upp till grannen. Den bruna hade nog gömt sig inne, för den var där när hon kom hem. Så ingen saknades. Däremot ligga Gustaf, kunde inte andas ordentligt när hon kom hem och det rosslade när han försökte andas. Grannens dotter åkte till Ultuna med honom och fick komma in omgående. Han har två brutna revben, det ena är av på båda ställena och ligger och skaver mot lungan... går det hål , dör han. Det andra var av längst ner och där hade det blivit en blodutgjutelse och ett litet hål så det pös ut lite luft. Tillståndet var kritiskt men stabilt. Men han var så dålig så dem vågade inte söva honom för att plocka bort revbenet, det skulle han nog inte överleva. Och eftersom det hade blivit ett litet hål, kunde han inte syresätta sig ordentligt. Så han blev inlagd på Ultuna och lagd i kuvös. Det kan alltså gå hur som helst. Har ännu inte hört ngt om hur han mår. Tänk om Ess och jag dödat en Chihuahua... helvete!

Idag gick jag runt som i ett töcken och kände hur smärtan bara molar och huvudet bankar och jag e ledsen över hunden, så jag fixade inte att träna ikväll. Korkade jag har ju noll pejl, så jag sa till sent.Kan ju vara bra att ha lite koll. E ju helt sjukt hur allt bara snurrar och försvinner och känns övermäktigt. Känns som om jag är en urvriden disktrasa som behöver strykas i stärkelse så jag kan stå upp. Hoppas att jag får snabb effekt av höjningen.

Hur som helst så fungerar det skitbra med Ess, hon e helt underbar . Har blivit en jävel på inkallning och bryter ALLT hon gör för att springa så fort hon bara kan till mig... eller iaf till godiset som jag har. Hon har även lärt sig sitt och har en sjukt bra uthållighet. Hon bara sitter där lixom... hur länge som helst. Så länge man säger att hon e bra och ger henne karameller så sitter hon där.. coolt . Hon är inte speciellt intresserad av andra hundar eller människor såvida dem inte tar kontakt med henne... främst människorna. Lätt hanterlig mm. Jag är imponerad. Nu har hon varit dålig i magen ett par dagar, så hon har kräkts och skitit om vartannat. Och igår kom två strumpor ut och idag kom en strumpa upp. Så nu hoppas jag pluggen lossnat så hon kan börja äta iaf imorgon.

Farre och hon älskar varann och Fluffet e sjukt snäll mot henne , Han e ju oxå helt fantastisk . Skönt att dem kommer överrens och att han accepterar att det bor en hund till här. 

Men nu borde vi väl vara nere så långt i botten det går.... nu ska jag ta mig uppåt igen. Och det gör jag, utan tvekan, behöver bara lite luft. Så detta var ju ett mindre roligt inlägg, men sånt e livet... och så är mitt liv just nu.

Kramelikram

     

Inte kan man beskylla mig på att vara en duktig bloggerska, så där lär jag inte bli rik. Så jag väljer av att bli rik av erfarenheter och vänner istället. E nog ett säkrare sätt tror jag.

Får börja mer att GRATULERA Andreas som idag blir hela 31 år gammal
Får även säga GRATTIS till våra vänner Jonnie och Jennie som idag åkt in på BB och en liten knodd kommer väl ut under dagen.

Vad har annars hänt..... Ja, jag blev sjuk så in i h****te. Fick åka in till Akuten... krampade från skuldran ner i foten på höger sida. Världens skov åkte jag på. Har inte haft dessa "hårda" skov sedan jag bodde i Uppsala. Kramperna gick inte riktigt att få kontroll på, så jag blev inlags. Stesolid och Morfin varannan timme för att hålla krampanfallen på hanterbar nivå. Fy fan säger jag bara.... smärtan från helvetet. Blev som sagt inlagd, delade rum med en underbar kvinna. Vi skrattade och hade sjukt roligt tillsammans, Vi bytte nummer, och jag hoppas verkligen att vi ses igen. Helt fantastisk var/är hon.

Nu har det gått nästan 2 veckor sedan, och kramperna har inte släppt, så jag går fortfarande på ganska tung medicinering. Men nu kan jag gå igen i alla fall... så det är ju skönt det. Mitt i allt detta skulle ju jag då bege mig till Frankrike och hämta Ess. Underbart klickad det där i tid kände jag. Hade med mig intyg från läkaren om att jag hade "rätt" att medföra morfin och stesolid... tänkte, hur typiskt skulle det inte vara om jag åker dit på knarkinehav eller ngt annat dumt. Hur eller hur vågade jag inte ta morfinet och stesoliden innan, då jag blir rätt seg i kolan. SÅ jag bet ihop och trodde jag skulle dö av smärtor på väg till Arlanda. Upp på planet och iväg i alla fall.... sov en hel del av vägen. Kommer till Frankrike och ser massa människor, rullband som går i glastunnlar och skyltar med info om tåg/taxi/terminal 2 och 3 mm mm. Men jag skulle till terminal 1 och till en säkerhetskontroll. Vart var jag? Vart skulle jag? Hjärnan fylld med medicin = Inte tänka.

Efter mkt om och men och snurr på denna flygplats hittade jag informationsstället för SAS. Hade ännu mer tur att kvinnan där kunde svenska. Berättade att jag skulle hämta en valp på terminal ett vid säkerhetskontrollen. Hon säger då... du ÄR på terminal 1 (*phu*) men säkerhetskontroll (?) ngn sådan finns inte här...  Ajdå, vad gör jag nu.... Alla rullbanden i tunnlarna gick UPPÅT mot gaterna... det förklarade ju i alla fall den saken. Men vet fortfarande inte hur man kom en våning ner för att mingla i butiker mm som fanns där. Jaja, nu är det för sent. Ont som en galning, svetten rann, tårarna brann och jag kände att jag bara ville då. SMS:ade iaf Stephane om att möta mig vid ingång 26 (där SAS låg) SAS personalen lovade att hålla utkik efter ett par med valp, stoppa dem och be dem vänta på mig. SMS:et fick leveransrapport att det var levererat, så det var ju skönt. Klockan gick.... jag gick runt och runt och runt och runt och runt... men ingen Stephane och ingen Ess. TÄnkte att har jag åkt till Frankrike för att bli lurad?? Efter många jäkla varv på denna flygplats, när benen försvann mer och mer.... och ryggen åkte längre och längre fram för jag orkade inte hålla den uppe. Men helt plötsligt ser jag dem.... där kom Stephane och hans fru inklusive Ess. Trodde jag skulle börja grina. Då hade dem oxå gått runt runt runt... troligtvis hade vi gått i samma varv, eftersom vi inte sprungit på varann. Vi skrev alla papper och lyckades kommunicera trots bristande engelska/franska kundskaper. 

Gick till SAS och dem blev helt förälskade i det lilla livet... vägde henne och väskan = 6,7 kg, så det vart ju klart. Tog ngt papper gick till ett annat ställe, betalade hundavgiften, gick tillbaka till SAS och fick ut mitt och Ess pass inkl boarding cardet. Väsksatan var för liten så vi pressade ner henne och satte fast väskan som en ryggsäck på magen. Mot rullbanden... checkade in där och kände ÄNTLIGEN, nu slipper jag gå.... KRASCH... så stannar bandet. Då är det en dam bakom mig som ramlar på bandet, så det stannar ju... vad händer... jo vi får G Å! Kommer upp där... och där e den sk säkerhetskontrollen, står i kö... kommer fram, tar av mig klocka, armband, hund och jacka och lägger på bandet. Nä, då försöker den franska F***kärringen säga ngt.... förstod det som skärp.. visade att jag inget hade, hon blev sur. Jag sa till henne att hon fan får säga vad hon vill på engelska. Då suckar hon och säger ngt annat på franska, då suckar jag och börjar prata SVENSKA. Jag skulle ta av mig skorna och kepsen... det va grejen. Hunden fick inte (givetvis) åka genom bandet, men väskan inkl. kopplet skulle det. Men håll i hatten nu... jag fick INTE ta henne genom larmmojängen... nä, där ska hunden via inkallning gå själv.... ööööh, hallå. Hon e 9 veckor och kan INTE inkallning. Jag sket i vilket och gick igenom henne och hämtade henne.... Sen ska jag då ont och jävlig försöka få på mig kläderna, hålla i hunden, försöka pressa ner henne i den lilla väskan igen och allt detta snabbt som tusan. Det kom en norsk tjej och hjälpte mig. Så när det var klart, hunden satt återigen nertryckt i väskan och jag hade den på magen. Kommer till Gaten... vi fick inte boarda planet och INGA sittplatser fanns. Hittade en inne på fiket, så jag sket i att jag hade hund utann gick dit ändå. Då satt det en svensk tjej mitt emot mig, så vi började prata och hon var så gullig så hon fixade mig en flaska vatten, då hon förstod att jag var helt slut. Kom in på planet, satte mig och den manliga flyg"värdinnan" tyckte att jag skulle trycka hunden in under sätet framför mig... jag frågade om jag kunde göra det när planet lyfte så jag kunde hålla henne lugn. "hon ser hur lugn ut som helst i mina ögon" säger han då... ja, jo, han hade ju rätt. Så där sitter jag framåtlutad, krampaktiggt håller i dragkedjan så hon inte kan rymma med en rygg som krampar. Tårarna började forsa. En kvinnlig flygvärdinna kom och sa att det är ok att ha henne i knät alt. på golvet och mannen som satt ett säte ifrån mig sa att hon kunde vara i sätet mellan oss bara inte hunden var i hans knä. Det räckte med att jag öppnade väskan, då slocknade hon. *Phu* då tog jag 1½ morfin och kände att kramperna äntligen började släppa .... till en del.... jag hade så int att jag ville DÖ. 
Ess sov hela vägen hem..... tyckte livet va ur skönt när vi kom fram, nyfiken, framåt helt oberörd av att ha flygit och landat i ett annat land. Satt och tittade på allt och alla som ville kramas blev attackerade av hångel.

Farre och Ess fungerar superbra ihop... dem leker, sover nära och har sjukt kul tillsammans. Jättejätteskönt. Har spårat med Ess två ggr... första gången la jag två spår á 20 steg... först trodde hon det vara flaggan som var grejen... men när hon fattade att det var godis i marken började hon låta som en boxer. Hon snosade i sig allt och jobbade skitfint. Två dagar senare, la jag tre spår, Första = 25 steg, Andra = 30 steg, Tredje = 2 steg. Hon fattade precis..... började t.o.m. spåra i framföringssträckan (mammas pälskling) och första spåret pekade jag på varje godis... hon lät som en boxer... andra spåret pekade jag på ngr här och där då hon ibland far fram lite för fort, fortfarande med näsan nergrävd i marken låtandes som en boxer, men det ska väl läras i tid att man inte galopperar fram. Tredje spåret.... gick jag UPPRÄTT, och höll bara i kopplet, min lilla boxerlåtande tervtös gjorde precis som hon skulle. Visade henne godisarna på tre ställen. Hon e helt enorm. AJ LÖV hör.

Förra helgen på SK Enköping med Anders Eriksson som domare fick vi 100 poäng i spåret, 97 i lydanden och 89 i skyddet = 286 poäng och cert. vilket resulterade i SE (IPO(BHP) BCH. Snittar nu 280,5 till FMBB 2012 och 276 till IPO SM 2012. Men vi har ett par tävlingar till inplanerade i oktober, och jag hoppas vi kan höja snittet till FMBB. Till SM har vi till midsommar 2012 på oss, så där ska vi nog hinna höja snittet.

Men så cikulerar det ju alltid snack om hemmatävlingar och "vissa" domare etc. Men Anders har jag aldrig tävlat för tidigare, har aldrig tränat med eller för honom heller. Och igår 2011-10-16 fick Farre sitt 4:e CERT på SK Gefle... så uppenbarligen går det ju på andra planer oxå. 

Nu tar vi nya tag och siktar på att friska till bättre så dem kommande tävlingarna blir högre och bättre prestationer på. Hej och hå, långhå (r)

Linda Körlén.... T A C K för ALL uppskattning, alla fina ord och grattisar och Tack att du backat upp mig med hundvakt åt Farre när jag fick åka till akuten, till ditt sällskap till en sovandes mig, att du fixade med dig lunch och allt vad det har varit nu när jag legat halvdöd här.

TACK Kristoffer för ALLT slit med Mr Fluff, all hjälp, alla peppning, all tilltro till att vi kan och att vi verkligen gör det, din tid, ditt engagemang och allt vad det är.

Givetvis Tackar vi Maja för din tid och HELA vårt härliga gäng som bara käkar tårta.
GRATTIS Maria med Tilly som gjorde 99 i spåret förra helgen.

Vi ROCKAR!!! Så enkelt är det

     

Det är ju så himla skönt dettahära med ryggskott. I onsdags/torsdags förra veckan skuttade jag in i duschen, trött och ont, vilket gjorde att jag satte mig ner på golvet i duschen. När jag tvagat mig klart, ställde jag mig upp och mitt högra ben var på vift. Hade noll koll på det... helt bortdomnat, jag måste sett ut som en marionettdocka med ett flaxande ben när jag försökte gå. På fredagen började det bränna och värka i benet och mest i vaden. Blev sketarädd när en träningskompis började snacka om blodpropp. Gick hem och googlade och givetvis stämde mkt in. Men magkänslan sa att det nog va typ träningsvärk av att gå så jäkla illa som jag gjorde. För till saken hör att jag va ute och la ett 900 steg spår mitt i det oxå.... men jag är ju inte känd för att ha tur när jag tänker.

Vaknade på lördagen och trodde fan jag skulle dö.... vilken smärta... herre jäklans. Så vips och surprise här får du ett ryggskott sa mitt liv. Tackar och bugar för den fiiiiiiiiiina presenten.......... N O T!!!! Så nu har jag då ryggskott och ett bortdomnat höger ben.... hur snyggt tror ni jag tog mig fram. SUCK! Men på lördagskvällen kom ju iaf benet tillbaka... tack tack... *grrr* 
Sprang med och filmade Royal när hon gjorde sitt MH i söndags.... hon va riktigt riktigt duktig. Sen åkte vi hem till Lena på Newstory, drack bubbel och snackade skit. En väldigt trevlig kväll måste jag säga.
Idag är det onsdag och det börjar lugna ner sig i ryggen... imorgon har jag tid hon sjukgymnasten, så då får hon nåla mig så jag ser ut som en igelkott.

På lördag ska Mr Fluff och jag tävla... börjar känna mig lite stressad inför det då jag inte kunnat träna ngt. Ska tvinga mig iväg ikväll tror jag  . Imorgon står det spår och skydd på kalendern i alla fall.

Har inte hört ngt från Jordbruksverket ännu. Ringde igår och dem hänvisade hela tiden till att dem har 15 dagar på sig. Men herrejösses... please samarbeta. Vi har ju haft en massa mailkonversation etc ang detta ärende då det blev knas med lite papper. Fast det spelade ingen roll, dem hade inte börjat jobba på ärendet ännu. SUCK!
Detta innebär ju helt sonika att det inte blir ngn flygresa till Frankrike på söndag för att hämta hem lilla G'Ess. 

HOPPAS jag kan åka nästa vecka. Jag vill ha hem henne NUUUUUUUUUUU!!!! Helst igår.

Nä, nu ska jag microvila och sen träna... *phu phu phu*

Kramelikram